Jag heter Siri, Siri Larsson. För mig är det namnet Synonym med: Tjock, ful, tråkig asocial, konstig, äcklig och fettklump. Det var det som jag fick lära mig i skolan av mina så kallade klasskamrater och för mig är inte det något som de har hittat på utan för mig är det fakta...
det är därför jag tänker skriva ner händelser från de senaste två terminerna i mitt liv.

Första dagen i den nya skolan: Datumet var 21 augusti 2008 och jag tog på mig den röda stickade tröjan som jag hade fått dagen innan. Jag vred mig framför spegeln och lade märke till att den bruna luggen hängde ner lite för långt i ögonen och resten av det halvlånga håret var slitet i topparna. Jag tänkte att jag borde klippa mig men att det fick vänta ett tag till. Jag hade inte ens blivit solbränd under sommaren för den spetsiga näsan var precis lika blek som innan sommaren, och så de där gröna ögonen som mamma tyckte var så fina... Gröna ögon, röd kofta. Tja, det var väl snyggt...
- Äh, whatever jag får väl duga som jag är sa jag till min spegelbild.

- Larsson Siri? Hennes röst var skarp och genomträngande och väckte mig ur min studering av klassen, där fanns alla sorter utom sådana som jag...
- Äh, ja, svarade jag förvirrad.
- Är du osäker på vad du heter eller? Frågade min nya lärare Magdalena skarpt och tittade på mig över sina runda glasögon.
- Nej jag är lite trött bara, ljög jag.
- Men sitt för all del inte och sov på lektionerna Siri! utbrast Magdalena irriterat.
- Förlåt mig, sa jag fast jag egentligen inte menade det.
- Bra då kan vi gå vidare. Moberg Linda?
- Ja, sa en röst bakom mig. Jag vände mig om och precis bakom mig satt en tjej satt en tjej som jag inte förstod att jag hade missat förut eftersom hon var ganska... iögonfallande... Hon satt och vägde på sin stol samtidigt som de vita tänderna ihärdigt tuggade tuggummi. Hon hade långt blont hår, för långt och för blont. Eller det var fint men det såg liksom onaturligt ut. Hon hade blåa stora ögon som var kantade med smink som jag då inte ens visste namnet på. Kläderna var av de allra senaste och dyraste märkena, det var i alla fall vad jag trodde. ``Linda Moberg´´ i den här världen betydde det namnet perfekt. Frågan var bara vad jag gjorde här.
- Men vad glor du på tönt? Frågade hon och rösten lät förnärmad.
- Inget, sa jag generat och vände mig om igen.