Fettklump, det var vad hon var, tänkte Siri just som hon satt där och skrev. Hon tittade ner på de knotiga fingrarna som höll i pennan men tyckte mest att de liknade prinskorvar. Skolsyster och mamma sa att hon var mager, att hon var sjuk.

Hah, själva tanken var skrattretande. Hon var äcklig, det hade hon blivit upplyst om redan sin första dag i den röda tegelbyggnaden. Orden hade gjort ont som slag. Det sved lika mycket som snitt efter en kniv, eller ett rakblad.

Från den dagen ändrades mitt liv. Likadant varje dag, så fort det inte fanns någon lärare i närheten så fanns de där med sina ord som jag senare kom att kalla slag eftersom de gjorde mig ledsen, fick mig att tappa andan och gjorde ont.
- Tjockis, Tönt, Missfoster och värst av allt fettklump! Efter ett tag började jag förstå att det inte bara var tomma ord som de sa till mig, allting stämde. Jag förstod inte varför just jag var född till ett missfoster men jag antog att om det nu fanns en Gud så måste det ju finnas någon mening med mig, men jag tror inte på gud och det finns ingen mening med mig. Min kropp äcklade mig själv också så jag började banta. Jag åt mindre och mindre, jag hällde ketchup på maten för att bli mera äcklad av den, jag hoppade över lunchen i skolan och när hungern blev som värst så tog jag en Ipren mot värken. Jag började att rasa tre kilo i veckan och även om vågen visade tillfredställande resultat så såg jag ingen skillnad så jag fortsatte. Jag klädde mig bara i svart efter incidenten med den röda tröja första dagen, jag sminkade mig med både maskara och kajal och hade bokat tid för att färga mitt hår svart. Allt detta hade hänt när september övergick i oktober...