Hah, där fick ni som jag lurade! Jag började verkligen inte att äta igen, det var jag alldeles för tjock för. Jag kanske åt men maten stannade aldrig i min mage, ni förstod aldrig att jag kräktes upp den. Det var tack vare min mammas köttbullar som jag kom på idén.

- Siri, det är mat! Ropade mamma från köket
- Jag kommer!
- Jag har gjort köttbullar för din skull, sa hon i hopp om att jag skulle äta.
- Mm, vad gott, sa jag och jag var verkligen uppriktig vilket fick min mamma att lysa som en sol.
- Ät på du bara, sa hon glatt. Och jag åt, för första gången på riktigt länge åt jag faktiskt riktigt mycket, men jag hade en plan.
- Tack för maten, sa jag och log.
- Ingen orsak, sa mamma och strålade med hela ansiktet, men jag gick raka vägen in på toan och stoppade två fingrar i halsen...

Så höll det på; Skola, slag, blod, äta, kräkas, sova, Skola, slag, blod, äta, kräkas, sova, Skola, slag, blod, äta, kräkas, sova, Skola, slag, blod, äta, kräkas, sova, Skola, slag, blod, äta, kräkas, sova, Skola, slag, blod, äta, kräkas, sova, Skola, slag, blod, äta, kräkas, sova.
Jag började omedvetet fundera på om jag skulle ta mitt liv, jag hade ju ändå ingen framtid. Det var jag alldeles för misslyckad för... Efter hand så slutade jag fundera på om jag skulle göra det och bara på hur jag skulle göra det, och nu har jag bestämt mig. Jag gör det.

Tack och adjö
Nu ska jag dö