På morgonen nästa dag sminkade jag mig lite extra svart runt ögonen eftersom att det matchade håret, satte på mig en svart säckig tröja för att dölja fettet och gick sedan till skolan utan frukost som vanligt. Så fort Linda fick syn på mig ropade hon:
- Usch, Siri har blivit ett emo!
- En emo-fettklump! Utbrast hon som hette Moa och de andra började skratta sitt elaka hemska skratt. Okej, tänkte jag nu har jag gått från fettklump till emofettklump. Det är bra att någon inser att jag är fel. Jag är inte lika mycket värd som andra det är bara så. Just när den tanken for genom mitt huvud så fick jag en idé. Jag skulle straffa mig själv för att jag var så konstig. Jag skulle skada mig själv och ingen kunde stoppa mig.

Stycken blev bara kortare och kortare nu... Siri tittade ner på sina armar och tänkte tillbaka på första gången. Då hade det varit något stort men senare blev det till en vana. Hela armarna var fulla med ärr från den första tiden men när de blev fulla började hon hitta på andra ställen. Hon drog upp ena byxbenet och tittade ner på ärren där. Hon drog upp tröjan och tittade på de hemska ärren på magen. Hon gick fram till spegeln och tittade på ärren på ryggen och hon tittade på sina revben. Äntligen var hon smal! Siri gick tillbaka till skrivbordet och fortsatte att skriva.