berättelse forts.

Så redan nästa dag satt jag i en orange soffa och väntade på psykologen. Per hette han visst... Men det spelade ingen roll, jag var ändå bara här för mammas skull.

- Siri Larsson?

- Mm, det är jag.

- Åh, kom in, kom in. Jag steg in i ett litet, vitt, kalt rum som var möblerat med endast ett bord och två stolar.

- Jag har pratat med din mamma och hon säger att du uppträder... annorlunda.
- Jaså? sa jag och försökte att inte låta brydd.
- Hon säger att du inte äter längre...
- Jaha, och? svarade jag kaxigt.

- Det är farligt för dig att inte äta, sa Per allvarligt men den här gången brydde jag mig inte ens om att svara.
- Så vi ska nu lägga upp ett schema över dina måltider och hur mycket du ska äta.
- Det kan väl inte du bestämma?
- Jo det kan jag, svarade Per lite besvärad över min attityd.
- Nej det är min ensak! Nu började jag att bli irriterad, han skulle väl inte komma och lägga sig i mitt liv. Jag var tjock och jag ville banta. Det var väl inte hanns problem? Det här märkte tydligen Per eftersom han helt ändrade taktik, det syntes i hela ansiktsuttrycket, han suckade och frågade:
- Siri, vad är det som har hänt egentligen?
- Inget, svarade jag tyst.
- Jo det är det, vi kan se det.
- Inget sa jag ju! Nu var jag nära gråten för jag både hatade och tyckte synd om mig själv.
- Siri... sa Per långsamt. Han såg så snäll ut med sitt rakade huvud och sina lockande snälla ansiktsuttryck men jag kunde inte berätta så i stället sa jag bara:
- Ja, det är mitt namn. Han suckade igen och sa:
- Vi gör så här nu: Skolsköterskan har erbjudit sig att ha extra hälsovårdskontroller med dig varje månad för att kontrollera din vikt. Okej?
- Okej.
- Bra då får du gå.
Min ända tanke när jag gick ut genom dörren var: Glöm det! Eftersom de försökte stoppa mig så hade det alltså visat resultat och då var jag på rätt väg.
Det var första gången som jag gick till Per men tyvärr inte sista. Det var också den dagen som jag färgade mitt hår svart och klippte det i en spretig frisyr.

Siri sviktade bakåt på stolen och bet på pennan innan hon fortsatte skrivandet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0